Ironman Kalmar – Triathlonfest på riktigt

19 augusti, 2015 at 10:01

DSC02584

Ibland är man ju bra snurrig! Det hände mig på prisutdelningen i söndags. Jag visste att jag kommit 8:a i proffsklassen men jag trodde inte att det skulle räcka för att få pris. Detta står ju klart och tydligt i PM:et (som jag givetvis lus-läst noga från pärm till pärm) men just den detaljen gick mig förbi så det var först strax innan prisutdelningen skulle börja som jag fick reda på att jag skulle få pris. Väldigt rolig överraskning men kan man vara mer borta???

Men alltså Kalmar, vilken stämning, vilken tävling, vilken folkfest! Helt sjukt vilken upplevelse! Innan start ropade speakern upp proffsen en och en och gensvaret från publiken var ju helt magiskt. Gåshud som bara den!

Simningen blev en episk historia! Efter nationalsången gick startsignalen väldigt omgående. Kom iväg bra och hittade bra fötter att ligga på! Vilket var tur för navigeringen ut till första bojen var lite småknepig med vågorna. Litade blint på att personen framför mig simmade rakt… Det gick bra tills jag tappade fötterna på han och fick simma sista 100 ut till bojen själv. Det råkade visst bli 110 meter så fick ta en liten omväg. Irriterande men felsimningen gjorde att jag hamnade sist i en lite större klunga vilket gjorde att jag slapp ödsla onödig energi. Det kändes jättebra fram till ca 2.5 km, precis innan man svänger in mot vågbrytaren då jag fick en bekant men obehaglig känsla – sjösjuka vilket gjorde att jag fick tant-simma i 25 meter för att kväljningarna skulle lägga sig. Det räckte tack och lov och jag började jaga ikapp klungan som jag tyvärr tappade för att undvika att spy. Jag fick lite hjälp av några sjukt snabbsimmande Age-groupers som kom ångande bakifrån att täppa den luckan.

Skärmklipp_1

På rampen innan start. Ångest blandad med förväntning.

Jag gick ut på cykeln samtidigt som Andreas Lindén, men kände ganska direkt att hans överdjävliga tempo inte gick att hålla för min egen del. Så jag fick släppa i den hårda motvinden över Ölandsbron men fick istället sällskap av Johan Borg. Han cyklade riktigt bra söderut och vi hjälptes åt att ta förningar. Tyvärr tappade han någonstans på väg österut över ön, vilket var förvånande med tanke på hur bra han cyklade inledningsvis. Detta innebar att jag fick cykla resterande delen av cykeln på egen hand. Lite tråkigt men samtidigt gjorde ju ensamkörningen att jag inte riskerade onödiga penaltys för exempelvis blockering…

11908245_911017608936105_688988039_n

Varvningen i Kalmar, ja vad säger man? Så sjukt mäktig och så sjuuukt mycket folk! När jag kom in så började speakern ropa JOHAN-JOHAN-JOHAN varpå publiken hängde på. Hade man inte hybris innan det så fick man det garanterat då! Det var svårt att inte cykla för fort ut ur Kalmar!

Fastlandsloopen flöt på riktigt bra. Jag tog det medvetet lite lugnare för att ha en bra känsla ut på löpningen. Det i kombination med bra energiintag gjorde att känslan ut på löpningen var riktigt bra! Medeldistans-SM plus de efterföljande veckorna inför Kalmar har gett självförtroende i löpningen vilket gjorde att jag gick ut i ett ganska hårt tempo, eller med facit i hand, för hårt. Men som vi brukar säga, ingen kommer ihåg en fegis! Passerade milen på 40 min och då kändes allt som guld och gröna ängar. Den känslan försvann ungefär vid varvningen och 14 km. Efter det så blev det bara jobbigt! Tack och lov klappade jag inte igenom helt men dom två sista varven kom inte en meter gratis! Sånt som händer men jag ångar inte att jag försökte!

11913122_911017685602764_1275131037_n

I mål som 9:onde man totalt och 8:e proffs. Tiden 9:04, den där jäkla 9-timmarsgränsen alltså… Men-men, någon annan gång så…

DSC02560

Hatten av till Patrik Nilsson som gjorde ett helt fantastiskt lopp, gick och vann och slog det svenska rekordet! Sjukt imponerande!

Ett jättestort tack till alla som hejat och stöttat efter banan och hemma vid datorn! Jag vågar med säkerhet säga att jag hade den bästa hejarklacken i Kalmar, ni är bara bäst!