Mallorca – Det som skulle ha blivit säsongsavslutning…

30 september, 2016 at 19:34

Hej allihopa!

Igår kom jag och Jessica hem från Mallorca! vi åkte dit förra tisdagen för att vi båda skulle delta i IM Mallorca som gick i lördags. Tyvärr blev racet inte riktigt som det var tänkt! Jag drog på mig en knäskada i Zürich för två månader sedan som förvisso har blivit mycket bättre, men tyvärr inte bra nog. Eller inte bra nog… Träningen har ändå flutit på hyfsat sedan Zürich och jag har hela tiden haft förhoppning och fokus på att köra. Det har gått superbra att cykla 20 mil distans  och 30 km löpning i hjälplig fart utan känningar. Men det är tävlingsfart på cykeln som gör att bägaren rinner över och knät ballar ur. Därför har jag i stort sett undvikit det de senaste månaderna. Det fina med triathlon är att man hinner bli trött ändå under dagarna… Men en vecka innan lopp har jag ett o-förhandlingsbart pass som innehåller 2 h i tävlingsfart på cykeln som den här gången fick avgöra huruvida jag skulle starta eller inte. Tyvärr började knät göra riktigt ont efter en timme så det var bara att avbryta och rulla hem. Väldigt tråkigt att inte kunna tävla den här gången men om man ser saker i ett lite större perspektiv så har jag haft stolpe in några gånger så någon gång ska väl bolljäveln studsa ut istället för in.

Som exempel var hela resan till Hawaii 2013 var en enda stor stolpe in; jag hade 4 sekunders marginal till godo till han som kom 4:a i 18-24 efter nästan nio och en halv timmes tävlande(och då ska det sägas att han sprang 16 min snabbare än mig),  vår hyrbil som vi trodde hade blivit stulen och som vid tillfället innehöll alla pass och plånböcker visade sig vara o-stulen, flyg som inte blev inställt och försenat flera dygn p.g.a. dimma, en väntande kemi-tenta som klarades med minsta möjliga marginal dagarna efter hemkomst.

Så ja, jag är inget större fotbollsfan men ibland studsar bollen in, och ibland ut. Därför väljer jag att vara tacksam och uppskatta de gånger jag haft stolpe in istället för att fortsätta sura för stolpe ut denna gång! För resan var ju givetvis bokad innan knät ballade ur och Jessica skulle köra hur som helst. Och Mallorca är ju alltid roligt att vara på så det blev en riktigt lyckad resa trots allt.

Istället för race så blev det en väldigt inspirerande dag på sidan om. Eller jag passade på att starta och köra simningen. Kunde inte låta bli… Jag lyckades dessutom för första gången gå under timmen på en IM-simning som dessutom avgjordes utan våtdräkt för proffsen. Väldigt roligt och viktig tändvätska inför nästa sässong. Och inför nästa tävling så ska jag värma upp mer än 25 m.

För att få starta var jag dock tvungen att checka in min cykel och hjälm för att få ut mitt tidtagnings-chip. Det komiska med det var att jag var den enda som checkade in en linjehoj med träningshjul bland alla tempohojar med disk-hjul i proffs-stället.

Nästa komiska grej som hände innan start var när speakern strax efter kl 0600 på tävlingsmorgon tillkännager att alla Age-groupers trots allt får tävla i våtdräkt, varpå nästa 2000 yrvakna A.G. gör helt om i växlingsområdet och går medelst springer efter sina älskade neoprendräkter som ligger kvar på hotellet. Konspiratören i mig synar dock de temperaturmätningar som gjordes under morgonen då det påstods att vattnet sjunkit 2 grader till 24,5 C under natten, trots att temperaturen i luften inte varit under de temperaturerna på hela natten. Om tävlingen avgjorts i Holmsjön hade då våtdräkt sannerligen inte varit tillåten.

Som sagt, det blev en dag som åskådare. Jessica fick tyvärr lov att bryta efter cykeln då hon fick väldigt ont i höften. Jättetråkigt då hon cyklade smart och kände sig betydligt bättre efter cykeln än i Kalmar och hade nog kunnat gjort en bra löpning. Dålig dag för henne. Desto bättre dag hade de båda debutanterna på IM-distansen Sara Svensk som smällde till med en fantastisk 4:e-plats bland proffsen och Erik Holmberg som nog hade gått Sub-9 om han inte fått ordentlig kramp, bokstavligen på upploppet. Fantastiska prestationer båda två och vilka otroliga debuter! Era lopp är för mig en stor inspirationskälla till att vilja träna mer och hårdare inför nästa säsong!

För egen del är tävlingssäsongen 2016 slut. Det finns många att tacka och tillkännage för att jag kan få fortsätta att satsa på triathlon. Först och främst stort tack till min familj som helhjärtat ställer upp! Stort tack till Coach Berggren som hela tiden hjälper mig att göra framsteg, snart hoppas jag att få kalla dig Gubbe (=den dag då jag slår hans IM-tid). Även ett stort tack till alla sponsorer och samarbetspartners och då ett särskilt varmt tack till TREK och Johan Levin som verkligen ställt upp och stöttat med det bästa materialet!

Ni är bäst!!

/ Johan