World Military Triathlon Championship

10 augusti, 2017 at 14:51

I helgen var jag med militära triathlonlandslaget i Tyskland på Militära VM i triathlon. Riktigt kul att få representera Sverige och försvarsmakten i ett mästerskap. Tävlingen gick i Warendorf, i anslutning till tyskarnas ”Sportschule der bundeswehr”, alltså ett helt regemente bara avsett för att idrotta i alla dess former. En minst sagt imponerande anläggning!

Vi var även i Warendorf förra året men då var det en militär Europacup. Skillnaden i år var att det var en högtidlig invigning och avslutning och inte minst ett väldigt namnkunnigt startfält. Enligt utsago var 6 atleter med på OS i Rio förra året. Det var minst sagt häftigt att se hur fort det kan gå i triathlon!

Det svenska laget på invigningen.

På tävlingsdagen visade sig Tyskland från sin bästa sida; 15 grader och regn. Vi i svensklägret var nog alla lite oroliga för om colombianerna och kineserna skulle frysa ihjäl under dagen eller inte då de dagen innan racet kommit i ALLA sina överdragskläder till banbesiktningen när det dessutom var betydligt varmare än på tävlingsdagen.

Som tur var meddelade tävlingsledningen att våtdräkt var tillåtet en timme innan start. Tydligen hade temperaturen sjunkit under natten och låg nu på 19,7 grader. Om det stämde eller inte, det kan man diskutera. Jag tror inte Lars Matsson, som är en man av ordning hade kommit fram till samma slutsats. Men jag klagar inte. Våtdräkt gynnar mig så jag var bara glad över beslutet.

Herrfältet som startar.

Simningen startade på stranden och då alla var tvungna att stå i ett led så blev det en ordentlig torktumlare de första 400 metrarna. Jag fastnade bakom några andra deltagare ett par gånger och fick inget riktigt bra rytm inledningsvis. Det blev bättre men jag upplevde att jag redan tappat mycket mark.
Cykeln var den gren jag såg mest fram emot innan start. På grund av skador har jag haft svårt att löpträna vilket inneburit att fokus legat på cykeln. På slutet har cykelformen även börjat kännas mindre bedrövlig än på länge. Dessutom hade tyska myndigheter kategoriskt vägrat att stänga av vägarna vilket innebar tempocykel = Tack för det, tyska fyrkantiga myndigheter!

Tyvärr så var känslan på tävlingen inledningsvis inte alls behaglig. Stelt, kantigt, långsamt och jobbigt var ungefär melodin. Lyckligvis blev känslan gradvis bättre och i slutet av cyklingen kändes det helt okej vilket var skönt!

Löpningen var dagens glädjeämne. Inte för att det gick fort! Onej! Ett år utan att kunna löpträna som jag velat blev väldigt uppenbart. En av mina långsammaste löpningar någonsin. Men jag kunde springa utan att ha ont, vilket var mycket längesen och därav glädjeämnet!

Om man ska summera dagen så var det inget topplopp. Men fantastiskt kul att tävla igen och det positiva var att löpningen genomfördes utan smärta i höften. Lärdomen jag tar med mig till framtida tävlingar är att man måste tävla sig i form, det går inte att bara träna och tro att det ska spritta i benen på tävling.

Alkoholfri öl efter målgång, smakade fantastiskt trots avsaknaden av sol.

Dagens Batman (för att sno ett uttryck från farbror Nelker) var David Broms som gjorde ett riktigt stabilt race!

Nästa år kommer Sverige vara värd för militära VM i triathlon. Tävlingen kommer att gå av stapeln i Lidköping på en platt och blåsig bana. Hoppas vi ses där!

/ Johan