Popular Tags:

Gott Nytt År

31 december, 2015 at 16:27

Året närmar sig sitt slut och jag sitter och tittar tillbaka vad som hänt och vad jag har gjort! Jag har nyss kommit tillbaka från lite julfirande hemma i Falun. Trots att jag bott i Umeå i snart 5 år så åker man fortfarande HEM till Falun! I år bjöd Falun även på is-magi vilket inte gjorde saken sämre!

CIMG2322

Nog för att det känns som att varje år blir kortare än det föregående så har det ändå hunnit hända en hel del kul under 2015. Jag inser också att jag är väldigt tacksam för att jag kan och får hålla på med det jag vill göra och brinner för! Det finns en hel massa människor att tacka för detta, familj, coach, sponsorer och vänner! Ni borde ha en stor guldmedalj allihop! Med bara några timmar kvar på 2015 så ser jag fram emot mot ett spännande och händelserikt 2016. Tack vare Ironman Europe så är mantrat för nästa år givet

11923195_987322994652113_8062891318633255646_n

Ha ett riktigt gott nytt år nu allesammans och kom ihåg att första januari sätter tonen för hela träningsåret!

 

Julaftonslöpning

24 december, 2015 at 13:25

En ohyggligt god jul vill jag önska er alla! Hoppas ni får fira julen på bästa sätt med släkt och vänner! Alla har vi våra egna traditioner och ritualer och jag skulle vilja dela med mig en av mina; Julaftonslöpningen, en obligatorisk tradition som introducerades av morbror Per någon gång i samband med millennieskiftet. Här är ett minne från en av de första gångerna, Rörbäcksnäs år 2000, Jag, morbror Per och Nisse.

julaftonslöpning

Sedan dess har jag med något smärtsamt undantag sprungit varje jul! Löpningen på julafton handlar inte så mycket om att prestera eller springa fort utan mer om att få komma ut och få lite luft, känna harmoni och se hur staden vaknar till liv (om man befinner sig i en sådan). Eller jo visst har det  blivit lite tävling genom åren också. Pappa hävdar sig fortfarande vara obesegrad i löpning mot mig efter att han spurtslog mig på en julaftonslöpning för nästan lika länge sen som bilden ovan. Han har efter det aldrig sprungit med mig igen. Men av någon anledning påminner han mig fortfarande om det med jämna mellanrum…

Dagens julaftonslöpning började kl 0830 ute i Hosjö med gediget sällskap.

12391775_10153290627892469_4265147412037331423_n

Dessa herrar lider alla av den konstiga sjukdomen som jag inte vet namnet på men som gör att man verkar åldras baklänges och bara bli yngre och starkare med åren. Riktigt härligt pass men bilden beskriver ganska bra julstämningen som råder i överlag i Sverige för tillfället, gröna träd och gräsmattor, palmer(!?!) och barmark. Men man ska inte klaga. 2011 var det -27 grader när jag stack ut på morgonen och jag kommer ihåg att jackan frös på slutet så att det var svårt att få till någon armpendling överhuvudtaget. (Inte för att min normala armpendling är något man bör ta efter.)

Så nu hoppas jag att ni alla tar er i kragen och ger er ut och njuter av lite julaftonslöpning!

God Jul önskar Johan

Höstuppdatering och hopp om vintern

7 december, 2015 at 19:33

Hej allihopa!

Det har varit tyst här sedan Kalmar, väldigt tyst, till och med för att vara mig! Tävlingsmässigt har det varit en ganska lugn period. Eller ja, ett par mycket viktiga race i Holmsjön hanns med innan temperaturen gick från tvåsiffrigt. Förutom det är den största anledningen till det sparsamma tävlandet har jag prioriterat studierna för att förhoppningsvis bli klar med dessa innan nästa sekelskift. Det har varit skönt att ha terminen relativt lugn från resande men jag måste erkänna att det var med en viss avundsjuka och längtan jag satt och kollade på live-streamingen från Hawaii. Men men, dom äldsta deltagarna på Hawaii är en bit över 80-strecket så än hinner man nog dit igen!

Den här terminen har min sambo Jessica varit ute på äventyr i Australien. Hon lägger ut oförskämt fina bilder och roliga inlägg om sitt äventyr här. Jag har fått lite blandade reaktioner när jag berättat att hon ska vara borta en hel termin,  allt från ”Åh hur ska ni klara er” till en framsträckt högerhand och ett ”grattis” från min chef. Tolka det som ni vill! Jag har förutom lite lättare symptom på lappsjuka försökt ta till vara på situationen och gjort lite saker man kanske inte kunnat gjort annat. Tänkt utanför boxen, storslaget och allt det där. Så för er som kanske är eller kommer att hamna i en gräs-änklings-situation, här kommer Kärners heta tips för hur man bäst klarar av en sådan period.

  1. Återuppliva gamla Nintendo 64-minnen. Det finns ett starkt samband mellan datumet Jessica åkte till andra sidan jorden och det datumet 64a-konsollen plockades upp ur en låda. Det blev ju inte sämre av ett en barndomsvän har bott i Umeå under hösten som också har sin flickvän på annan ort.
  2. Lär dig göra majonnäs. Med en sambo som inte tål ägg och en egen svaghet för goda såser så passar det alldeles utmärkt att lära sig detta hantverk.
  3. Använda sin partners egen-deklarerade ”min-plats” i soffan till att lägga den rena tvätten. På det sättet ser man väldigt tydligt när man måste tvätta igen.
  4. Måla om i lägenheten. Vill man göra det extra spännande så gör man som jag och målar först och frågar sen. Efter nästan fyra år så har cykelhyllan äntligen fått lite färg och med hjälp av en viss Rolling Stones-låt så måste jag säga att resultatet blev ganska bra.
    CIMG2309

Hur förvarar ni era cyklar?

Förutom diverse rekreationsprojekt så har träningen stadigt flutit på! Jag har haft en bra balans utan några heroiska veckor men samtidigt inga skador eller förslitningar. Däremot har jag insett att jag inte har något stenhårt gubbpsyke som Johan Larsson (jag har en annan benämning men den är inte politiskt korrekt). Jag vet inte hur det är med er men jag blir lite imponerad och avundsjuk på karaktären när man kvällen innan får ett sms; ”Jag hinner inte träna imorgon, simhallen öppnar för sent så kör tidigare”. Inget konstigt med det i sig men då ska man komma ihåg att simhallen öppnar 0600. Så om man får önska sig ett sånt psyke i julklapp så står det högt upp!

I helgen har jag dessutom stått på skidor uppe Saxnäs för första gången den här säsongen! Riktigt härligt att få känna på något som kan liknas vid vinter! Fantastiskt gäng och grym mat och boende på Saxnäsgården.

CIMG2303
Så här bra hade vi det i Saxnäs. Hoppas på liknande väder i Umeå snarast! Nästa helg hänger jag med DSA på läger i Motala. Då blir det mer vatten, fast i en annan, inte lika behaglig form 🙂

Hälsningar Johan

Ironman Kalmar – Triathlonfest på riktigt

19 augusti, 2015 at 10:01

DSC02584

Ibland är man ju bra snurrig! Det hände mig på prisutdelningen i söndags. Jag visste att jag kommit 8:a i proffsklassen men jag trodde inte att det skulle räcka för att få pris. Detta står ju klart och tydligt i PM:et (som jag givetvis lus-läst noga från pärm till pärm) men just den detaljen gick mig förbi så det var först strax innan prisutdelningen skulle börja som jag fick reda på att jag skulle få pris. Väldigt rolig överraskning men kan man vara mer borta???

Men alltså Kalmar, vilken stämning, vilken tävling, vilken folkfest! Helt sjukt vilken upplevelse! Innan start ropade speakern upp proffsen en och en och gensvaret från publiken var ju helt magiskt. Gåshud som bara den!

Simningen blev en episk historia! Efter nationalsången gick startsignalen väldigt omgående. Kom iväg bra och hittade bra fötter att ligga på! Vilket var tur för navigeringen ut till första bojen var lite småknepig med vågorna. Litade blint på att personen framför mig simmade rakt… Det gick bra tills jag tappade fötterna på han och fick simma sista 100 ut till bojen själv. Det råkade visst bli 110 meter så fick ta en liten omväg. Irriterande men felsimningen gjorde att jag hamnade sist i en lite större klunga vilket gjorde att jag slapp ödsla onödig energi. Det kändes jättebra fram till ca 2.5 km, precis innan man svänger in mot vågbrytaren då jag fick en bekant men obehaglig känsla – sjösjuka vilket gjorde att jag fick tant-simma i 25 meter för att kväljningarna skulle lägga sig. Det räckte tack och lov och jag började jaga ikapp klungan som jag tyvärr tappade för att undvika att spy. Jag fick lite hjälp av några sjukt snabbsimmande Age-groupers som kom ångande bakifrån att täppa den luckan.

Skärmklipp_1

På rampen innan start. Ångest blandad med förväntning.

Jag gick ut på cykeln samtidigt som Andreas Lindén, men kände ganska direkt att hans överdjävliga tempo inte gick att hålla för min egen del. Så jag fick släppa i den hårda motvinden över Ölandsbron men fick istället sällskap av Johan Borg. Han cyklade riktigt bra söderut och vi hjälptes åt att ta förningar. Tyvärr tappade han någonstans på väg österut över ön, vilket var förvånande med tanke på hur bra han cyklade inledningsvis. Detta innebar att jag fick cykla resterande delen av cykeln på egen hand. Lite tråkigt men samtidigt gjorde ju ensamkörningen att jag inte riskerade onödiga penaltys för exempelvis blockering…

11908245_911017608936105_688988039_n

Varvningen i Kalmar, ja vad säger man? Så sjukt mäktig och så sjuuukt mycket folk! När jag kom in så började speakern ropa JOHAN-JOHAN-JOHAN varpå publiken hängde på. Hade man inte hybris innan det så fick man det garanterat då! Det var svårt att inte cykla för fort ut ur Kalmar!

Fastlandsloopen flöt på riktigt bra. Jag tog det medvetet lite lugnare för att ha en bra känsla ut på löpningen. Det i kombination med bra energiintag gjorde att känslan ut på löpningen var riktigt bra! Medeldistans-SM plus de efterföljande veckorna inför Kalmar har gett självförtroende i löpningen vilket gjorde att jag gick ut i ett ganska hårt tempo, eller med facit i hand, för hårt. Men som vi brukar säga, ingen kommer ihåg en fegis! Passerade milen på 40 min och då kändes allt som guld och gröna ängar. Den känslan försvann ungefär vid varvningen och 14 km. Efter det så blev det bara jobbigt! Tack och lov klappade jag inte igenom helt men dom två sista varven kom inte en meter gratis! Sånt som händer men jag ångar inte att jag försökte!

11913122_911017685602764_1275131037_n

I mål som 9:onde man totalt och 8:e proffs. Tiden 9:04, den där jäkla 9-timmarsgränsen alltså… Men-men, någon annan gång så…

DSC02560

Hatten av till Patrik Nilsson som gjorde ett helt fantastiskt lopp, gick och vann och slog det svenska rekordet! Sjukt imponerande!

Ett jättestort tack till alla som hejat och stöttat efter banan och hemma vid datorn! Jag vågar med säkerhet säga att jag hade den bästa hejarklacken i Kalmar, ni är bara bäst!

Medeldistans-SM, Vi hade i alla fall tur med vädret!

28 juli, 2015 at 22:33

Nåja riktigt så illa gick det inte! En sjundeplats blev det med en av mina bästa löpningar någonsin och en 5-minuters penalty för blockering på cykeln. Dock hade jag bommat att kolla vädret innan start och packade mer eller mindre för solsken. Men på radion på väg ner till tävlingen så utfärdades klass I-varningar för kraftigt regn. Lyckligtvis höll sig regnet på avstånd och kom inte förens på sista cykelvarvet och jag slapp frysa ihjäl! tur denna gång men en bra grej att komma ihåg framöver.

DSC02209

Simningen gick på en tämligen okomplicerad bana, 950 meter ut, runt två bojar och tillbaka. Det relativt lilla startfältet gjorde starten väldigt lugn men det var samtidigt svårt att hitta bra fötter. Dom första fötterna tappade jag omgående tålamodet på och försökte simma ifatt nästa person, som också simmade lite för sakta. Halvvägs ut till första bojen hittade jag bra fötter som jag hängde med ett tag men tappade åter igen tålamodet efter vändningen och gick förbi. Efter detta hamnade jag på Carl Brummers fötter och vi växeldrog resten av simningen. Överlag en stabil simning med lite små navigationsmissar från min sida.

DSC02212

Uppgången från simningen. Jag efter Carl. Jag gjorde en helt okej växling, hann se att Jessicas cykel fortfarande stod kvar (=3-0 till mig i år) och gick ut på cykeln tillsammans med George Bjälkemo och Andreas Lindén. Cykelbanan i Jönköping inleds med en några kilometer lång slakmota, inte speciellt brant men tillräckligt för att kunna bli trött. Andreas visade direkt vilken grym cyklist han är och satte upp ett rejält tempo i backen på första varvet varpå George hängde på och jag försökte gå med dom båda. Men det var bara att inse att dom var för starka så jag fick lov att släppa halvvägs upp. Det gjorde att jag fick köra själv men jag kom ikapp några snabbsimmare vilket alltid är bra för egot!

DSC02250

På andra varvet hände något ganska märkligt. På väg upp i den långa backen kastar jag en blick över axeln och ser att en av de som jag kört ikapp på första varvet hängt på mig, helt lagligt på 12 meter. Tänker inte mer på det utan fortsätter köra. Vi kommer ikapp en tredje kille, jag lägger mig på 12 meter i några sekunder för att lugna ner tempot. Kör därefter om denna och jag hinner i princip bara om innan en motorcykel-domare glider upp jämsides och ger mig gult kort för blockering. Jaha… kollar bakåt, det är ca 20 meter ner till dom andra två, vem har jag blockerat egentligen? Jag borde givetvis ha kollat över axeln innan den sista omkörningen, vilket jag inte gjorde. Så jag vet egentligen inte vad som hände bakom. Men eftersom detta skedde i en uppförsbacke med låg fart så ser jag inte riktigt farligheten i det hela. Hade jag kastat mig ut i omkörningsfil i 60 km/h i en utförsbacke så okej… Då kan det bli farligt på riktigt.

Jävligt förbannad efter att ha fått kortet körde jag på ner till varvning där jag stannade i straffboxen och skämdes. På alla pre-racemöten jag har varit brukar alltid någon påpeka hur lång tid 5 minuter är när man står still, och jag kan inte annat än hålla med… Det kändes som att hela startfältet kom susandes förbi. Det intressanta är att de två killarna som låg med mig vid blockeringstillfället hade tappat mellan 1.5 och 2 minuter på 15 km lätt åkning… Fördelen med att stå still i 5 minuter när man är i hyfsad form är att man i alla fall återhämtar sig ganska snabbt så benen kändes åtminstone helt okej när jag äntligen fick cykla iväg. Tyvärr var inte motivationen densamma till en början men den repade sig ut på sista varvet då jag fick vittring på Clas Björling och Carl Brümmer som körde tillsammans. Körde om dom i slutet av den långa backen och fick Clas med mig in till växlingen.

DSC02307

Fort som fan på med strumpor och löpskor. För att undvika incidenter är det bäst att låta hjälmen sitta kvar så länge som möjligt. Ut samtidigt med Clas på löpningen. Vi öppnade i ett högt tempo men det kändes bra, lite för bra nästan! Jag och coach Berggren har styrt senaste veckornas träning mot att boosta löpformen, vilket helt klart har gett resultat. Vi kunde springa och småsnacka lite i 3:40-fart utan att det kändes allt för obehagligt. Detta gick bra i tre av fyra varv innan jag började bli riktigt trött. Lyckades ändå gå med Clas till dryga 19 km då han tände på två cylindrar till och ökade farten. Där gick snöret för min del och jag fick lov att släppa honom och var ett antal sekunder efter honom i mål.

DSC02314

första varvet…

DSC02329

andra varvet…

DSC02339

tredje varvet…

DSC02354

och i mål…

Trots oflyt på cykeln och riktigt negativa tankar efter det lyckades jag ändå göra en av mina bästa löpningar någonsin vilket jag är väldigt stolt över. Lämnade in en protest efter målgång. Juryn behandlade denna snabbt och proffsigt! Den fick tyvärr avslag med 3-2 vilket visar på att någon ändå tyckte att jag hade rätt. Dom kommer att diskutera mitt och några andra fall som förekommit under säsongen till hösten och kan någon slippa ett straff vid tveksamheter i en liknande situation i framtiden så är jag nöjd.

DSC02361

Trötta och glada efter målgång! Tack Clas för grym pacing på löpningen! Och Tack till arrangören för en riktigt bra tävling! Trots att jag inte var helt nöjd med motorcykel-domaren som gav mig straff så var ändå den elakaste personen under dagen hon som stod och plockade av oss filtarna på väg ut från målområdet.

 

Vansbro Triathlon

28 juni, 2015 at 23:17

Vilken triathlonhelg! VM i Motala, Vansbro triathlon och Halmstad ½IM. Triathlon-Sverige fortsätter att växa vilket är fantastiskt roligt!

Vansbro, Sveriges trevligaste triathlontävling levde verkligen upp till namnet igår! Fantastiskt bra arrangemang, grymma volontärer och sådär familjärt som triathlontävlingar ska vara! Och hemmatävling, med bästa hejarklacken någonsin och dessutom en tredjeplats som kronan på verket! Den person som beställt väder ska ju också ha någon form av medalj, ca 17 grader större delen av tävlingen, strålanade sol och i det närmaste vindstilla. Jag lyckades till och med bränna mig i svanken under cykeln, något som i efterhand är väldigt snyggt!

I alla fall! Själva tävlingen; Jag kom iväg bra från start. Det var inte speciellt många som startade i förstaklungan så första biten avlöpte utan större slagsmål och dränkningsförsök. Vi startade i vattenbrynet strax ovanför målgången till Vansbrosimningen, först simmade man motströms i nästan 100 meter för att sedan vända 180 grader och simma ner till den berömda ”tallen” där man återigen vände uppströms mot Vansbrosimningens målgång som för dagen även var målgång för simsträckan. Jag fick fötter på några simmare efter första vändpunkt men tyckte ganska snart att jag hade mer att ge så jag simmade förbi dom och fick således dra hela nerströmssträckan. Det märktes hur mycket lättare det gick medströms först efter andra vändpunkten och motströmmen var ett faktum. Jag blev ganska trött halvvägs upp men blev då avlöst i dragjobbet av Marcus Hultgren som bibehöll god fart sista 500. Upp från simningen på 28:42, vilket är min hittills snabbaste simtid på en halv IM. Nu är det ju svårt att jämföra just simningen då sträckorna och i det här fallet strömmen kan variera men jämför man mot de allra snabbaste och placering så var det ett stort fall framåt.

Som icke-simmare i grunden brukar jag skämtsamt säga att triathlon hade varit kul om det inte vore för simningen! För jag brukar alltid vara så långt efter. Men i år har jag tillsammans med Coach Berggren lagt upp en plan för att utveckla den. Han har hjälpt mig mycket med både teknik och träningsupplägg, vilket har resulterat i betydligt fler timmar kakelnötande än normalt under våren, men också något som gett bra resultat! Det känns fantastiskt kul att man med rätt hjälp kan jobba upp sina svagheter.

DSC02056

DSC02061

Många var oroliga för vattentempeteraturen innan start. Det blir ju alltid en liten chock när man hoppar i men när tävlingen väl var igång så tyckte i alla fall inte jag på att det var kallt. Och visst, jag brukar inte alltid lyckas 100%-igt med en jämn bränna men jag lovar att ”bonn-brännan” på huvudet beror på att det var lite svalare i vattnet.

Upp från simningen och ut på cykeln. Jag fick sällskap ut av Marcus Hultgren och Niclas Fagrell ut på cykeln. Vi låg på placering 4-5-6. Jag la mig inledningsvis sist i den gruppen, på tolv meters lucka. Jag tänkte att jag skulle hålla mig kall och inte göra något dumt utan låta de andra dra. Den planen höll i 5 km då jag tappade tålamodet och gick upp och drog. Jag trodde att de skulle hänga på men när jag kollade mig om efter avlösning ca en mil senare så var det ingen där. Jaja det kändes ju bra i benen och jag hade ingen större lust att vänta in någon så jag fortsatte köra på. Jag gav mig dän på att om dom skulle vilja komma ikapp skulle dom också få jobba för det! Några kilometer innan vändpunkten mötte jag först cykel-fantomen och dagens ohotade segrare Björn Andersson! Tjohej vad det gick! Åt honom var det inte mycket att göra åt. Däremot så mötte jag Nils Svensson och Erik Holmgren några kilometer senare och inte alls långt från vändpunkten. Tyvärr låg dom lite för långt fram för att få ögonkontakt men samtidigt så pass nära att det var värt att försöka plocka in tid på dom. Så jag trummade på i mitt tempo och försökta komma närmare de framförvarande och hålla de bakomvarande just där dom låg, bakom! Med facit i hand drygades avståndet ut till framförvarande Nils och Erik ut något, medan de jagande låg konstant någon minut bakom. Positivt med dagens cykling var att jag på helt egen hand orkade hålla tryck och hastighet uppe hela vägen med en väldigt kontrollerad känsla, helt annat mot i St. Pölten där jag inte alls hade samma harmoni!

DSC02089

Vid varvning efter 45 km, ensamt jagandes…

Av från cykeln fick jag tider att jag hade ca 6 minuter upp till Nils och Erik. Jag vet att jag kan springa bra så jag chansade med att sätta upp ett lite för högt tempo för att om möjligt kunna plocka in lite på dom. Fördelen med löpbanan i Vansbro är att den består av två loopar med vändpunkt så man kan se sina medtävlanden på ganska många ställen. Första gången jag mötte dom såg Nils ut som en maskin medan ”Erik nästan såg lite sliten ut va”? Dettta kanske kan gå? Jag fick positiva tider efter 5 km att jag plockat in drygt en minut. Fortfarande långt upp men inte heeelt omöjligt. Ut på andra loopen som gick in i centrala Vansbro. Här började jag känna mig ganska sliten och tempot gick ner en aning. Men när man svänger in på Järnvägsgatan efter ca 7 km och möts av banderollen ”Kör Hårt” så kom lite krafter åter. (Ni som inte gör kopplingen Vansbro och kör hårt ska skämmas!). Tryckte en gel, fick i mig ordentligt med vätska i stationen och mötte först Nils sen Erik som släppt, båda var betydligt närmare sen sist! ”Det kan gå…”.

DSC02119

I varvning fick jag mellantider att jag fortsatte att plocka. Men när jag efter ca 12 km, på andra varvet möter dom så är det Erik (som för några kilometer sen såg väldigt seg ut) och sen Nils som inte är långt framför. Jag lyckas komma ikapp han efter ca 15 km och hoppades på att han inte skulle ha krafter nog att gå med. Jag försökte hålla jämn hög fart sista 6 km men en offensiv cykel började kännas i benen så det blev inga nya världsrekordtider.

DSC02146

Erik var lite för långt fram för att ta ikapp men i mål är jag supernöjd med min tredjeplats. Hatten av för honom som lyckades vända en negativ trend och avsluta jäkligt starkt! När det börjar ta stopp i långdistans brukar det bara gå åt rätt håll så det är grymt att avsluta som han gjorde!

DSC02161

Sen kunde jag inte låta bli att inte påpeka för dagens eminenta speaker Lars Lind att det brukar gå lite lättare att simma när man inte har snusdosa och mobiltelefon i fickorna!

DSC02170

Bild från prisutdelningen! Stort tack till alla som stöttat och hejat under dagen! Jag hade även världens bästa hejarklack på plats som föredömligt langat dricka, mellantider och moral under hela dagen! Ett superstort tack till er 🙂

Hälsningar Johan

Hemma i Falun, ny våtdräkt och lite inför Vansbro

25 juni, 2015 at 19:57

Hej allihopa och Glad Sommar!

För mig är det i alla fall sommar! Det såg lite tveksamt ut ett tag med den icke extristarande västerbottniska våren, regn och nästan plusgrader ibland! Men skolterminen godkänd och klar sen några veckor tillbaka och sedan dess ståendes hemma på Dala-mark så börjar hoppet om livet fortsätta. Eller rättare sagt, när konduktören på tåget mellan Gävle och Falun hälsar alla välkomna, på oklanderligt Ludvikamål så känns det bra! Första veckan hemma i Falun bjöd på dessutom kortärmat och kortbent på samtliga(?!?!?) cykelpass. Det har ju inte hänt sen i Augusti förra sommarn.

Förutom relativt fint väder och riktigt bra träning med framförallt DSA-gänget så är det alltid roligt att komma hem och träffa massa gamla legender som förgyller tillvaron! Hä’ b’int’ bättre som man säger!

Nästa tävling för min del är Vansbro triathlon på lördag. För mig är det så mycket hemmatävling det kan bli och att det dessutom är en av de mest välordnade och mysigaste tävlingarna i Sverige gör ju inte saken sämre! Just nu verkar många vara väldigt nervösa för att det ska vara kallt i vattnet. Eftersom simningen avgörs i västerdalälven kan temperaturen ändras ganska snabbt om det regnar mycket i ex. Malung eller Sälen. Själv hoppas jag på att det blir så kall simning som möjligt då jag inte har några som helst problem med kallt vatten. Dessutom har jag provsimmat min nya våtdräkt idag från Triathleten. Den kändes kanon, STORT Tack Henke! Det är en Sailfish – One. Detta är en modell som jag simmat i sen 2009 och som jag har väldigt svårt att byta bort.

CIMG2239

Bild från dagens våtdräktstest. Ursäkta att det blev lite motljus på bilden, men i Dalarna lyser alltid solen! Så med ny våtdräkt kan det vara hur kallt som helst i vattnet på lördag! Tyvärr verkar det inte bli någon monsunperiod i Västerdalarna så vattentemperaturen kan nog gissningsvis bli 15 grader. Samtidigt vore det väldigt tråkigt för alla som kör för första gången om arrangörerna tvingas ställa in simningen vilket det blir om den är under 14 grader.

Hur det än blir ska det bli väldigt kul att tävla på lördag! Kroppen har svarat bra sista veckan vilket är positivt. Just idag har jag inte tränat speciellt mycket utan ägnat mestadelen av dagen åt återhämtning, matrielvård och fix med cykeln inför helgen. Det är alltid skönt för nerverna att göra sånt någon dag innan så att man ser att allt funkar och har tid att fixa sånt som inte gör det.

Ett tips för er som har klena nerver är att inte få för er att byta t.ex. bromshölje och bromsvajer på ett hotellrum på en cykel med intern vajerdragning några dagar innan ett race med mycket begränsade verktyg. Speciellt när det inte är något egentligt fel på vare sig befintlig broms vajer eller hölje. Jag själv gjorde detta på Hawaii 2013 och för att göra det extra svårt drog jag ur både vajer och hölje vilket gjorde det högst intressant att guida in ett nytt hölje. Menmen, några svettiga timmar och ett oklart antal svordomar senare så fixade sig även det!

Det var allt jag hade att komma med för nu! Jag ska försöka göra ett inlägg efter lördagens tävling, starten går klockan 1200 där målgången för Vansbrosimningen är. Ni som inte vill komma dit och heja på plats, (varför man nu inte skulle vilja göra det) kan följa tävlingen via länken.

Roger över Roger ut!

Hur gick det då?

17 maj, 2015 at 21:25

Det finns både bra och dåliga saker att ta med sig från säsongspremiären och debuten som proffs! Till att börja med så var det en jäkla tur att jag inte såg solen på hela dagen. Min panna och mitt delvis skalliga hårfäste håller dock inte med utan är ganska rött och ömt. Men att glömma solkrämen hemma och tävla i den Österrikska solen för en likblek skandinav är ingen bra kombination så idag var det alldeles utmärkt att solen lyste med sin frånvaro!

Dagens placering och totaltid är ingenting att hänga i julgranen! Det gick långsamt! Men det finns ljusglimtar i mörkret! Till att börja med, simningen. Som alltid, det viktigaste när det kommer till simningen är att vara snabbare än Jessica, vilket jag var idag (Viktigt!!!). Coach Jocke sa åt mig innan tävlingen att inte bli knäckt om dom andra stack iväg som om det vore SM-final på 100 meter fritt. Han hade inte fel! Jösses vad fort det gick. Men det fanns förutom jag några andra som simmade lite långsammare. Jag lyckades få fötter på en kille som simmade lite snabbare än mig så jag fick en bra resa i första sjön. Och trängas behövde man ju inte heller göra! Därefter väntade 200 meter löpning till nästa sjö där andra hälften av simningen skulle avverkas. Jag kände mig riktigt vimmelkantig under löpningen men det var skönt att kunna skaka ur armarna. Jag simmade hyfsat i andra sjön men tappade fötterna på killen jag hade sällskap i vilket gjorde att jag tappade några meter på slutet. Ingen skräckinjagande tid och fortfarande ett ganska stort avstånd upp till de bästa men för att vara mig så var detta avstånd ett par minuter mindre än normalt vilket känns väldigt kul då jag lagt mycket fokus på simningen under våren.

Cykeln däremot brukar vara mitt säkraste kort men idag ville det sig inte riktigt. Jag fick sällskap av en av de snabbaste damproffsen som startat några minuter efter oss. Vi hjälptes åt med dragjobbet de två första milen längs motorvägen men redan här kändes benen inte riktigt på gång. Jag fick inget riktigt tryck eller flyt i åkningen vilket kändes tråkigt då cykelträningen senaste veckorna har känts bra. Jag hoppades att benen skulle komma igång efter första riktiga backen vilken dom gjorde till en viss del men tyvärr fick jag cykla nästa parti av banan ganska ensam och jaga folk som låg några 100 meter längre fram. En av dessa visade sig vara Nicole Spirig, hon som slog Lisa Nordén i OS. Inte för att detta har så mycket med racet att göra men jag tyckte ändå det var häftigt att ha kört samma tävling som henne. I alla fall så hängde hon på mig upp i nästa backe, från Donau upp till en liten by som heter något med många asch och grovhuggna tyska stavelser i sig. I den här backen satt jag bara och petade förra året och tyckte det gick skitsakta. I år fick jag slita för att ta mig upp. Menmen, inga superben på cykeln idag men jag vet att dom kommer med lite bra cykelträning framöver. Positivt var ändå att jag kunde köra på hyfsat fort även i de lite mer tekniska utförskörningarna där jag brukar vara superfeg.

Löpningen började ganska bra då jag gick ut tillsammans med två andra som höll bra tempo vilket passade mig bra. Tyvärr så började jag ganska omgående med att få håll vilket gjorde att jag inte kunde springa på riktigt så snabbt som jag ville utan fick hela tiden hålla igen ett par procent för att inte magen skulle krampa ihop totalt. Det blev lite bättre för varje gång vi sprang igenom en vätskestation men det var inte fören efter 15 km det släppte någotsånär. Så mina sista 5 km var de snabbaste under hela halvmaran och när jag kom i mål var jag inte helt utpumpad vilket man oftast brukar (och bör) vara. Det som ändå kändes bra var att trots att det ändå gick skapligt fort så var det inte speciellt ansträngande vilket indikerar ( i mitt önsketänkande) att formen förhoppningsvis finns där någonstans.

För att sammanfatta tävlingen och resan så har det varit mycket lärorikt och även fastän tävlingen inte var någon fulträff så var det väldigt kul att vara igång med tävlingssäsongen. Och Österrike i sig är en plats som jag gärna återvänder till. Jag menar dom har ju bland annat uppfunnit en skapelse med korv, ost och bacon i en och samma korv. Blir det bättre än så? Och på puben på världshuset där vi bor finns det en skylt där det står (fritt översatt av Jessica) ”Det finns många läckerheter i det veganska köket. Men för att det ska bli riktigt bra måste man täcka det med grädde och bacon”.

Dom fina orden får avsluta denna sammanfattning av tävlingen. Några lärdomar att ta med sig:

* Kom för guds skull ihåg att packa solkräm till nästa tävling i ett varmare klimat!

* Om du/ni någonsin hyr en bil någonstans; se till att denna är utrustad med vindrutetorkare INNAN det börjar spöregna mitt ute på Autobahn.

* Om du nu mot förmodan skulle finna dig i situationen ovan, se till att personen i passagerarsätet har en badmössa lättillgänglig då det kan bli ganska kallt om knoppen att navigera med huvudet utstucket genom fönstret.

 

Allt för nu. Återkommer på någon dag med lite bilder!

 

Hälsningar Johan

Säsongspremiären närmar sig!

16 maj, 2015 at 20:23

Hallå!

Jag befinner mig just nu i St. Pölten, Österrike och imorgon gör jag min säsongpremiär här! Distansen är en halv Ironman och för mig blir det förutom säsongspremiär även debut i proffsklassen. Därför känns det lite extra nervöst inför morgondagen, samtidigt som det ska bli väldigt spännande! Som alltid inför en säsongspremiär så är det alltid lite oklart var man står. Trots att träningen gått bra och att kroppen just nu känns bra är det ändå lite spännande. Träning är ju alltid träning! Och som alltid så inser i alla fall jag att när man väl kommit iväg på tävling att man alltid glömt något. Precis som alla andra säsongspremiärer. Så till nästa så ska jag göra mig en checklista, precis som jag lovade förra året att jag skulle gjort till denna… Man är skitnödig över tillräckligt många saker ändå!

CIMG2201

Och ja, Österrikarna har stavat fel. Men dom förlorade ju också kriget… Den enda acceptabla felstavningen hade varit ett bindestreck och ett stort e istället för det sista n:et.

CIMG2202

Idag har vi checkat in alla grejer i växlingsområdet och rekat banor! Framförallt cykelbanan här nere är väldigt häftig! Man får uppleva allt från att cykla på en avstängd autobahn till små slingriga vägar uppe bland vingårdarna längs Donau. Jag bjuder på några smakprov tagna i farten!

CIMG2208CIMG2235

Inser just nu att jag inte har allt för mycket att komma med förutom lite bilder! En mer utförlig rapport kommer förhoppningsvis efter racet! Ni som vill kan följa tävlingen här. Jag har startnummer 20 och startar kl. 0700. Heja roligt!

Hälsningar Johan

 

Jungfruturen gjord

9 april, 2015 at 19:58

Efter att ha fungerat som klädhängare och ögonsten i sovrummet de senaste månaderna var det idag äntligen dags att provköra nya cykeln. Jag har inte haft den på trainern alls så idag var det verkligen premiär på riktigt! Efter lite höftande med sittställningen insåg jag att jag varken hade flaskställ eller skruvar att skruva fast dessa med så det fick bli ett kort pit-stop på jobbet innan. Jag övervägde för en stund att köra utan men nu efteråt är jag glad över att jag insåg mina begränsningar.

Sen bar det iväg. Åh herregud vad fint det gick. Cykeln är styv som jag vet inte vad och svarar fruktansvärt bra när man trycker till. Det kommer bli fruktansvärt roligt att träna cykel i sommar! Får jag bara till de sista detaljerna i sittställningen så kommer det gå fort! En annan grej som jag blev positivt överaskad av var 25 mm-däcken som sitter på nu. Det är svårt att säga något exakt efter ett pass men jag upplevde det som att den blev mindre vibrationer mot vägen vilket i sig är en friktionskälla mindre och en lättnad för arslet, rekommenderas!

CIMG2200

Glad som en lax tog jag sikte på Robertsfors. Stark medvind och solsken fick jag också, man tackar! Tyvärr så svängde inte medvinden när jag gjorde det så mot Botsmark fick jag vinden i ansiktet! Jobbigt, men bra träning! Jag insåg hur mycket det verkligen blåste när jag svängde tillbaka från Botsmark mot Umeå och fick kantvind. Om det hade varit 25 grader varmare, mindre skog och mer lava hade det varit precis som att cykla i kastvindarna på Hawaii. Även om kasten i cykeln var mindre angenäma så var det sköna Flashbacks därifrån! Alltid lika trevligt att nästan blåsa av vägen!

Dagens lärdomar blir

* Det är jobbigt att cykla i Norrland när SMHI utlyst en klass 1-varning i hela Norrland för hårda vindar
* Västerbottningar är värdelösa på att köra bil.

Jag kom hem lagom till de sista milen av dagens etapp i Baskien runt vilket jag bänkade mig framför. Givetvis somnade jag. Jag älskar att kolla på cykel på tv men av någon outgrundlig anledning har jag en förkärlek till att slumra till ”lite lätt”… Det är fruktansvärt skönt men jag brukar oftast missa större delen av etappen som jag många gånger sett fram emot att se.