Popular Tags:

Mallorcaläger

3 april, 2015 at 21:14

Glad påsk till er allihopa!

Påsken är en trevlig högtid med många fina traditioner tycker jag! En av mina traditioner är att inte komma till start i  ”uppför väggen” i Hundfjället. För er som inte vet vad uppför väggen är så är det en tävling som består av att först springa upp för skidbacken väggen för att sedan åka ner. Först ner vinner. Och man måste bära med sig den utrustning man tänkt åka ner på! Uppför väggen är väldigt rolig att titta på och av den anledningen i säkert tio års tid har jag och Emil dyrt och heligt lovat varandra att ställa upp i nästa års uppför väggen! Lika säkert som vi lovat varandra att köra, lika säkert har det aldrig blivit av någon gång! I år är inget undantag. Men nästa år Emil, då, då jäklar!

Jag är just hemkommen från en tio dagar långt träningsläger på Mallorca. Tanken innan jag åkte dit var att göra lite mer regelbundna uppdateringar därifrån men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig! Till att börja med var internet på hotellet bland det långsammaste jag upplevt sen Windows 95. Dessutom åkte jag på smittfebran. Det började redan på tisdag, två dagar innan avfärd med att jag vaknade upp och kände en irriterande känsla i halsen. Jag bestämde mig då att inte träna den dagen, ville ju inte riskera lägret. Jo tjena! Några timmar senare låg jag nerbäddad med feber och då kändes det som att hela lägret skulle gå åt skogen. Himla typiskt när jag inte haft en förkylningsdag sen slutet på 2013.

Hur som helst så klarade jag resan utan feber så den gick utan större missöden! Febern gav dessutom med sig på torsdagkväll, samma dag som vi anlände till Mallorca. Men jag hade redan bestämt mig sen innan att ta det lugnt minst lika många timmar/dar som jag haft febersymptom. Så lägret inleddes med ett par dagar i sjuksängen på hotellet. Dom hade ingen speciell säng avsedd för detta, och bara en sån sak krävde ju en vilodag extra. Tack och lov var vädret ostadigt första dagarna, såsom det kan vara på Mallorca på våren, och tur var då det! Hade vädret varit vackert hade sängnötandet på hotellet blir mer outhärdligt!

Pepparpeppar! När jag väl kom igång med träningen så svarade kroppen bra och det blev en riktigt fin vecka! Jag hade verkligen sett fram emot detta läger och att cykla på min nya Madone eftersom jag knappt hann cykla på den alls förra sommaren. Bra träning och vädret blev dessutom bättre och bättre så jag lyckades som vanligt bränna mig sista dagarna. Cykelbenen är igång på riktigt nu och det känns bra inför den stundade säsongen. Bjuder på lite bilder från Mallis!

CIMG2170

Medan några var ute och sprang så tyckte vissa det var bättre att gå på spa och få sina fötter befriade från dinosaurie-hård-hud.

CIMG2176

Obligatorisk vy från Piggen. Soller skymtar nere i dalen. Jag fick mina ben slaktade av en stark Schweizare sista fyra kilometrarna.

CIMG2186

Uppe i bergen finns det konstgjorda turkosa sjöar som är riktigt fina en solig dag som denna!

CIMG2188

Bergsgetter som har siesta på en klippavsats uppe vid klostret i Randa.

 

CIMG2193

Jessica från sista dagens ”klosterbingo” vid klostret vid San Salvador utanför Felanitx. Jag har aldrig varit här förut så det var roligt att testa en ny klättring. Riktigt fin backe! Något klappträ långt tillbaka i tiden måste ha haft en förkärlek till att bygga klostren högt upp på kullar för att göra det så besvärligt som möjligt att bygga. Så ett tips är att undvika skyltningar mot kloster om benen börjar kännas krispiga.

Det var allt från Mallorcavistelsen! Snart börjar landsvägarna här i Västerbotten bli cykelbara, något jag ser fram emot mycket! Jag ska försöka uppdatera hemsidan lite mer regelbundet nu under våren!

 

Ny cykel

8 februari, 2015 at 22:42

Äntligen är den här,

Svarta faran

CIMG2146

 

Cykeln är en TREK speed concept 9.9 med en SRAM Force-grupp och par Aeolus 9-hjul med tub, helt i svart! TREK har gjort världens snabbaste cykel ännu snabbare. Detta är samma rammodell som Jens Voight slog timvärldsrekordet på för några månader sedan, så om det går långsamt i sommar går det inte att skylla på materialet!

Stort tack till TREK och Cykelstället i Luleå för att ni hjälpt mig med att fixa cykeln!

Nu ska jag och vallapistolen ut och smälta bort snön och isen på vägarna så att det går att prova cykeln! Jag är riktigt taggad på att prova den och jag tror nämligen inte att jag kan vänta de månaderna som återstår till ”våren” kommer hit till Umeå.

Triathlonåret som gick 2014

4 januari, 2015 at 21:49

Snön lyser med sin frånvaro även i Umeå i skrivande stund. 2014 är just slut och ett nytt år med nya möjligheter har börjat! Jag tänkte försöka sammanfatta höjdpunkterna från det gångna året utan att skriva en halv roman, och det här med bilder är ju mycket mer lättsamt så det blir många av den sorten!

CIMG1821

Vårläger på Mallorca och en klassisk vy från Soller! Det börjar bli något av en tradition av att åka dit ungefär en vecka varje vår. Jag trivs verkligen på den ön som bjuder på finfin cykling, några mäktiga vyer och (för det mesta) fint väder.

CIMG1861En annan klassisk utkikspunkt på Mallorca, ”Piggen”. Riktigt fin stigning och bara utsikten är mödan värd. Ska jag någon gång starta ett cykellag så är namnet redan givet, Team Dark Side!

CIMG1816

Även om man mestadels får se solskensbilder från ”cykelsemestrar” så kan det ibland bli lite sämre väder. Denna gång hade vi sån tur att boendet erbjöd kamin med tillhörande ved. Resten tog min lätt pyromaniska sida hand om! De tär ju mysigt med en liten brasa!

CIMG1881

Det här med att ta sig till och från flygplatsen kan man göra på lite olika sätt… Vill man göra det lätt för sig så åker man taxi buss eller bil. Men blir bilen full p.g.a. exempelvis cykelväskor så är ett alternativ att man går upp två timmar tidigare och cyklar de 7 milen istället! Fördelarna är att man får en extra träningsdag och får avnjuta fantastiskt fina soluppgångar över vingårdarna. Nackdelarna är att man får montera ner cykeln i avgångshallen och utstå en och annan idiotförklaring samt att personen i flygstolen bredvid din egen kan ge dig konstiga blickar eftersom du p.g.a. tidsbrist i incheckningen bara hann med en halvdann trepunktstvätt och en raggardusch innan det var dags att boarda. Tack till Mallorca för denna gång! Förutom tre ansiktsfrakturer, en hjärnskakning och två kraschade cyklar på gruppen så var det en fantastisk upplevelse!

 

Tävlingspremiären denna säsong gjordes i st. Pölten den 25 maj. IM 70.3 st. Pölten är en halv IM på en väldigt fin bana i den ”platta” delen av Österrike.

DSC01103

Bilden tagen efter cykelbanan! Här har många tävlingar i Sverige mycket att lära. De två första milen körs efter en AVSTÄNGD tvåfilig motorväg utmed Donau. Bilisterna fick snällt Dela på på det motsatta körfältet. Poliser i V-A-R-E-N-D-A korsning eller liten avfart. detta för ca 2000 startande, gångra det med drygt tio så får man antalet startande runt Vättern – som ju går på avstängda vägar, eller?

Efter att ha legat i omkörningsfil och dragit tunga växlar så fortsätter man upp på en slingrig väg bland vingårdar och slott. Därifrån viker man återigen ner mot Donau. I kurvorna i den något tekniska utförskörningen står ambulanspersonalen beredd.

 

DSC01138Loppet då? St. Pölten bjöd på dryga 25 grader och sol på tävlingsmorgonen och prognosen lovade inget annat än en varm dag. Detta var jag inte speciellt orolig över i och med att jag klarade värmen på Hawaii så pass bra ett halvår tidigare, det var bara skönt att äntligen få lite ”sommarvärme” vilket avsaknats i Umeå innan tävlingen.

Simningen var uppdelad i två sjöar/plaskdammar med ca 200 meters löpning i mellan. Detta passade mig bra då armarna fick en chans att vila så jag upplevde i alla fall att det var lättare att hålla ihop tekniken andra halvan. Tävlingen bjöd på s.k. vågstartssystem vilket innebär att alla inte startar samtidigt. Detta resulterar i mycket lugnare simstart men å andra sidan hör det till att få slåss lite i början!

Cykeln började i ett väldigt högt tempo efter motorvägen för att sedan gå väldigt mycket långsammare uppför.  Jag upplevde att jag höll igen men i första backen körde jag om säkert 200 st medtävlande från de tidigare vågstarterna vilket indikerade bra ben! Jag är ingen stjärna på att köra utför så där tog jag det lugnt. Resten av cyklingen tryckte jag på utan att köra för hårt. Eftersom detta var säsongens första tävling vile jag känna att jag hade fräscha ben inför löpningen vilket jag även lyckades med!

Löpningen gick inne i centrala St. Pölten på en platt tvåvarvsbana. Löpningen gick enligt plan och jag gick runt halvmaran på ca 1:20, helt okej tid. Sluttden för hela tävlingen blev 4:22 vilket motsvarade en 4:e plats i min AG och en 44:e totalt.

 

Nästa stora mål för säsongen var SM i Motala i slutet av Juni. Denna tävling sket sig totalt då jag natten innan blev matförgiftad och beslutade att inte starta. Väldigt tråkigt men efter att ha sett tävlingen från sidan och alla deltagare kämpandes i kylan så kändes det som rätt tävling att stå över. Istället blev det fullt fokus på Kalmar en dryg månad senare! Men innan Kalmar hann jag med lite annat kul såsom:

CIMG1925

Forsmotrampet i Sollefteå. Mikael Karlssons hemmatävling på en split ny TREK Madone 5.9. Hä bin’t bättre! Fantastisk rolig och händelserik tävling över 66 km. Jag höll dessutom på att få ett mentalt sammanbrott när jag efter loppet gick över älven och laxarna hoppade i mängder. I den stunden mådde jag väldigt psykiskt dåligt över att ha lämnat fiskespöet i Umeå.

IMG_1593IMG_4028

Umeå triathlon – Kanonkul! Måste passa på att ge en stor eloge för en fantastiskt fin tävling! Simning i Umeå älv, växlingsområde på Rådhustorget (stora torget i Umeå), cykel och löpning i centrala Umeå, 25 grader varmt, vindstilla och sol = triathlonpropaganda! Ett riktigt bra arrangemang av Stöcke, hoppas fler triathleter upptäcker denna tävling nästa sommar, ni som hittar upp kommer inte bli besvikna!

Nästa anhalt; Kalmar

DSC01368

Sista check av våtdräkten innan start. Udden hänger utanför för att inte skava!

DSC_0839

DSC01376Starten i år var omgjord till en vågstart. Tiden startade då man gick ner i vattnet. Detta gjorde simningen och framförallt första 1000 m lugnare och mer harmonisk i år men man har inte kört en riktigt triathlontävling utan den där nära-döden-upplevelsen i starten.

DSC01386
Ut ur växlingsområdet på cykeln. Kalmar bjöd i år på lömska västvindar vilket gjorde Ölandsbron fruktsnärt lättcyklad på utvägen samt att sträckorna på Öland gick stora delar i kantvind. Förra året behövde man inte fundera så mycket, då var det antingen rak med eller motvind så att man vissa partier kunde vila. I år fick man trampa på hela tiden vilken gjorde benen krispiga.

DSC01394

Varvning efter Ölands-loopen och ca 12 mil. Ett häfigt parti på cykelbanan med ”tour-de-France-stämning” då det inte är kravallstängsel mellan publiken och de tävlande. Riktigt skönt för motivationen att få den lilla extrasvängen efter 12 väldigt ensamma mil ute på ön.

DSC01402

Ut på löpningen var jag riktigt trött, med tre mil kvar på cykeln lyckades jag fippla bort mina två sista gels som inte hade suttit fel just då. Så det var med ganska tomma depåer jag gick ut på löpningen. Dessutom gick jag ut med Tatu, en kille från Finland som körde i samma AG som jag. Trots att jag var trött gav jag mig dän på att han skulle få kämpa om han ville vinna vår AG så jag satte upp ett hyfsat tempo. Tack och lov stod pappa med en extra nödgel som jag inte hade räknat med efter 2 km som gjorde livet lite lättare att leva ett tag. Sen var det väldigt inspirerande att få ligga bakom en funktionär på cykel som indikerade att jag var första AG ut på löpningen. Tempot varade ett varv sedan började farten successivt avta och de tomma depåerna började göra sig påminda. Efter drygt 2 mil kom Johan Larsson från Stöcke farande med en jäkla fart. Vi hade sprungit jämt första 15 men jag hade inget att säga till om när han kom i betydligt högre fart. Tungt att bli omsprungen och sista två milen blev riktigt kämpiga. Jag lyckades ändå springa hela vägen även om farten inte var jättehög och kom i mål på 9:04.

DSC_0917

Målet var under 9 timmar, jag spände bågen för det men det ville sig inte riktigt. Med tanke på hur benen kändes i början på löpningen är jag mest glad att jag tog mig runt! Men 3e snabbaste AG och en 14e placering totalt är ändå helt ok! Och att dessutom både jag och Jessica kvalade till Hawaii blev en lite oväntad bonus!

Jag tänkte inte skriva så mycket om racet på Hawaii utan mest sammanfatta det äventyret i bilder

DSC_0934

Två nöjda efter prisutdelningen i Kalmar

 

IMG_7297

Innan start i Kona, magisk soluppgång. Njöt inte lika mycket av den då men i efterhand så var den ju fin!

 

CIMG2034

AG-fältet på väg ut till startlinjen

CIMG2042

Starten

DSC01575

Upp på cykeln

IMG_7307DSC01605

Bästa hejarklacken

 

DSC01624

På väg ut på Ali’i drive. Första delen på löpningen

IMG_7318

På upploppet

CIMG2061

Efter racet passade vi på att göra lite utflykter. Här är på Blacksand beach.

CIMG2083

Från Vulkanparken på Hawaii. I bakgrunden en aktiv vulkan, man ser röken från lavasjön skymtandes mellan oss

CIMG2106

En krater

CIMG2099

Ni som kan det här med blommor och bin, hur sjutton kan något växa rakt upp ur stenen?

 

Det här var några av höjdpunkterna från mitt år! Hoppas ni har haft en trevlig läsning och att 2015 blir minsta lika bra!

 

Hälsningar Johan

Racereport – Snabbaste svensk på Hawaii

29 oktober, 2014 at 22:35

Racereport

Lite drygt två veckor efter loppet har gått och här kommer äntligen min racerport från Hawaii. Bättre sent än aldrig? Direkt efter loppet var mina känslor blandade. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag var nöjd eller inte. Men ju mer distans jag fått från loppet, desto mer känner jag att jag kan vara nöjd med loppet. Okej, jag hade en strulig simning men å andra sidan kände jag mig stark på cykeln och löpningen så totalt sett är jag nöjd. Här kommer en lite mer uttömlig rapport från dagen, häng med.

Simningen: Förra året var simningen ett 3800 meters slagsmål. Detta var något jag ville undvika i år. Därför la jag mig väldigt långt ut på kanten innan start. Jag kom iväg bra och fick snabbt fritt vatten och kunde välja bra fötter.  So far so good! Vågorna var inget problem att simma i, tidigare dagar hade sjön var betydligt stökigare och mer svårsimmad. Nu kändes vågorna lugna och lättsimmade. Resan ut till vändpunkten gick stabilt, en snabb titt på klockan som visade 32 min och jag fick hopp om en snabb simning. Men på väg tillbaka började jag känna mig konstig – illamående och loj. Jag försökte intala mig själv att det bara var inbillning och jag försökte slå bort känslan. Men illamåendet blev bara värre och en stund senare kom en rejäl kväljning. Jag fick börja bröstsimma och svälja ner ytterligare ett par kväljningar. Jag ville inte spy då det skulle göra energiupptaget under dagen problematiskt. Det lyckades jag men fick simma bröstsim ca 100 meter för att få ordning på illamåendet. Under dessa 100 meter kändes det som att varenda triathlet på Hawaii simmade förbi mig och läget kändes väldigt hopplöst. Jag kom aldrig in i någon rytm igen och klockan stannade på 1:12 upp ur vattnet.

Cykeln Förbannad över den bedrövliga simningen hoppade jag upp på cykeln och stack iväg. Jag kände att det inte var någon idé att cykla taktiskt eller defensivt så jag la mig i omkörningsfil och började plocka folk.  Jag hittade en grupp som också ville hålla bra fart så första 5 milen cyklade jag med dom.  Sen tilltog motvinden i höjd med Waikoloa och farten i gruppen gick ner och jag tappade tålamodet och la mig i omkörningsfil igen. Här kändes det som att jag bara flög m folk och att ingen hade kraft att följa, trots att hastighetsmätaren bara visade 30 km/h på platten. Det var en väldigt skön känsla som gav energi och inspiration för att köra offensivt. Denna trend höll i sig hela backen upp till Hawi där motvinden var riktigt tuff – Ingen hängde med mig. Utförskörning tillbaka från Hawi gick riktigt fort och med ett inslag som saknades förra året, förrädiska kastvindar, typiska för Hawaii. Cykeln kastades våldsamt åt sidan och det gällde verkligen att hålla i styret. Efter tävlingen fick jag höra av de andra svenskarna att de sett folk flyga av vägen och landa i diket, vissa fick olyckligtvis även åka ambulans därifrån. När utförskörningen var över hamnade jag med en grupp som hållit bra fart ner för backen och vidare ut för platten. Här visade sig ett fenomen som också är signifikant för Hawaii: Från att ha legat i +65 km/h och skrattat till att behöva kämpa för att hålla 30 km/h på samma raksträcka. Med den tilltagande motvinden och med ca 4 mil kvar kände jag att det inte var läge att vara offensiv utan jag låg med i gruppen utan att hålla fart. Där låg jag kvar till växlingen och fokuserade på att äta ordentligt inför löpning. Sammanfattningsvis var cyklingen väldigt tuff och slutade på 4:57.

Löpningen Jag visste att löpningen skulle bli fruktansvärt varm. Tack och lov kände jag mig ganska fräsch efter cykeln så jag fick en positiv start på löpningen. Varmt blev det, även efter Ali’i drive där det finns chans att springa bitvis i skugga! Som tur är fanns det is på vätskestationerna som var placerade med ca 2 km mellanrum. Jag valde att gå genom dessa för att få i mig tillräckligt med energi och för att hinna hälla mängder med is innanför dräkten och efter några stationer lät jag mer eller mindre som ett vandrande maracas. Efter ca 15 km springer man upp för Palani road på Queens K’s Highway mot Energy lab. Jag tog det lugnt i backen men stannade inte för att gå. Uppe på Queens K var det mulet förra året och relativt ”humant” klimat att springa i. Det var det inte i år och den svarta lavan och avsaknaden av träd gör inte mycket för att svalka en. Tack och lov kändes benen ganska bra och kilometrarna tickade på. Jag mötte Åsa Lundström på väg ner i Energy lab och konstaterade att hon sprang djävulskt fort, jag hade inte tagit in många meter på henne från förra gången vi möttes på Ali’i drive. Men det gav en referens och hjälpte till att hålla moralen uppe till den sista milen, när loppet börjar på riktigt. Vägen tillbaka till Kona kändes oändligt lång och dom där förbannade kilometerskyltarna ville aldrig komma. Jag blev till och med arg på klockan för att den inte ville pipa och meddela att jag sprungit en kilometer till. Och inte ens när kilometerskylt 39 kom kändes det som att målet var inom räckhåll. Därför var det så himla skönt när avtagsvägen från Queens K kom och jag fick börja springa ner för Palani där rena feststämningen rådde. Det gav lite extra krafter och jag lyckades till och med spurta mot mål. Efter mållinjen la jag mig bara ner! Det var så himla skönt att vara klar för dagen! Känslan av att gå över mållinjen efter en Ironman är väldigt svår att beskriva. Känslan av att göra det på Hawaii tycker jag är ännu svårare. I år lyckades jag dessutom bli snabbaste svensk i mål vilket är fantastiskt roligt! Initialt var jag dock inte lika nöjd efter den struliga simningen. Men efter lite perspektiv och det facto att jag sprang maran på 3:12 i den värmen efter den tuffa cykeln så är jag riktigt nöjd och stolt över loppet!

Det finns väldigt många jag skulle vilja tacka. Först och främst min familj och alla vänner som har hejat lyckönskat och peppat!

Jag skulle även vilja lyfta fram de som stöttat med utrustning: Trek för hjälpen med cykeln. Cykeln gjorde mig snabbare under dagen, så enkelt är det! Bliz för att ni har dom bästa glasögonen, Asics för löpskorna och Mighty sport för att ni stöttat med rödbetsjuice. Har ni inte testat att tävla med rödbetsjuice så har ni missat något!

Ett jättestort tack till alla er!!!

 

Välkommen till min hemsida

23 oktober, 2014 at 16:24

Nu har jag blivit med hemsida! För en person som visserligen har ett facebook-konto men som i övrigt är i det närmaste allergisk mot instagram och twitter och inte ens äger en smartphone är detta ett enormt stort steg! Som ni kanske kan räkna ut är jag heller ingen fena på att bygga hemsidor. Det hade inte blivit mycket av denna hemsida heller om det inte vore för min gode vän Emil Beris som hjälpt mig att göra i princip allt på sidan! Stort tack för all hjälp Emil!

Hoppas ni får en trevlig stund på min sida innan det är dags att sticka ut och träna! Inom kort kommer en längre race-report från Hawaii.

/Johan