IM Schweiz – Att lyssna på kroppen och avbryta i tid

1 augusti, 2016 at 21:00

En dryg vecka har gått sen IM Zürich/Schweiz. Besvikelsen efter att ha tvingats avbryta löpningen efter ca 24 km på grund av ett smärtande knä har lagt sig. Med lite distans till racet så vet jag att det var rätt beslut att kliva av istället för att försöka ta sig till mål och riskera allvarligare skador. Det kommer alltid fler tävlingar men knän och andra kroppsdelar finns bara i ytterst begränsade antal.

Idag var första ordentliga träningsdagen med huvudfokus simning samt en kort rull på cykeln. Smärtan i knät var helt borta vilket kändes väldigt skönt. Nu är ju 14 km lugn rull på cykel inget skräckinjagande träningspass men ett stort steg i rätt riktning att vara smärtfri. Efter att ha spenderat en knapp vecka med fiske i Tornedalen som är som balsam för själen tillsammans med bra rehab och lite is i magen så hoppas jag kunna vara på banan snart igen.

Men, lite kort om tävlingen förra helgen. Zürich visade sig från sin bästa sida, det vill säga ca 28 grader varmt som varmast och solsken under tävlingsdagen. Detta var ingenting som påverkade simningen och cykeln men den tryckande värmen gjorde löpningen väldigt tuff. Eller värmen påverkade simningen såtillvida att proffsen inte fick ha våtdräkt, trots intensivt regndansande från min sida och brutala spindelmord av David Näsvik. Efter att ha simmat bra på SM i Vansbro tre veckor innan ville jag verkligen ha våtdräkt men det får bli en annan gång.

Innan start rådde en något förvirrad stämning i större delen av fältet då Zürichsjön innehöll en myriad av bojar vars färgkodning helt gick emot vad som angetts på prerace-mötet. I och med att man inte ligger först på simningen så var det egentligen inget problem men nerverna 25 minuter innan start är inte så stabila som de borde vara i alla lägen. Problemet reddes dock ut och starten avgick utan incidenter. Jag ångrar att jag var lite för passiv inledningsvis och kom bara någon meter för långt ifrån en klunga som sakta sakta ökade avståndet, en klunga som hade varit perfekt att ta fötter på. Detta gjorde att jag fick simma själv större delen av simningen. På slutet kom en del snabba våtdräktssimmande Age-Groupers ikapp och jag svor och förbannade dessa för att dom fick ha våtdräkt och inte vi. Nog för att jag var väldigt sur på dom just då men samtidigt fick jag fler att cykla med då dom som kom ikapp gjorde det väldigt nära växlingen.

Cyklingen är till en början väldigt platt och följer strandkanten på Zürichsjön innan det bär av upp bland kullarna. Backarna är varierande flacka slakmotor och bitvis ganska branta och omgivningen är fantastisk vacker med vingårdar och härlig utsikt över Zürichsjön (som man inte har tid att njuta av under tävlingen). Efter några mil med kuperad cykelåkning åker man tillbaka ner på vägen längs sjön mot växlingsområdet där man innan varvning gör en sista avstickare upp till ”heartbreak hill”. En kort och ganska elakt brant backe med äkta Tour de France-stämning, dvs där publiken står mitt ut i vägen och bildar en smal korridor där man cyklar. Lyckligtvis hade dom galna polackerna stannat hemma den här dagen och jag tror att ingen av deltagarna i tävlingen behövde krocka med en motorcykel och av den anledningen tvingas springa uppför backen.

Jag gillade cykelbanan skarpt trots att heartbreak hill gjorde skäl för namnet på andra varvet och gjorde allt för att göra mina ben krispiga. Ut på löpningen presenterade sig det vackra vädret och hettan på allvar och första milen kändes seg och kantig. Efter ca 12 km började jag ändå komma in i en skön rytm där kilometerna tickade på utan större ansträngning. Det var tyvärr i detta skede, efter 15 km som smärtan i ett muskelfäste på vänster knäs yttersida började ila. Till en början var det inte så farlig och jag tänkte att den här fantomsmärtan springer jag bort. Och till en början blev det faktiskt bättre. Men det varade inte längre utan trenden var att det blev värre och värre. Vid 24 kilometer gjorde det riktigt ont och jag tvingades att börja gå. Jag gjorde bedömningen att jag definitivt inte skulle klara de återstående 18 km löpande. Alternativet var att gå/halta till mål och troligtvis bara förvärra situationen till ingen nytta eller kliva av och kunna fullfölja säsongen. Jag valde att kliva av och trots att jag där och då var väldigt ledsen och besviken så är jag minst lika glad idag att jag tog det beslutet. Till sist kommer lite bilder från Zürich

DSC_0792

Ögonblicket innan start

DSC_0794

och ögonblicket efter

DSC_0840

DSC_0848